SARAs

Jag har pluggat Matte b oavbrutet sen den 9 juli. 

Inte klokt vad jag förstör för sommarlovskänslan egentligen. Men å andra sidan är det värt det, eftersom jag vill bli läkare. Jag menar, för att kunna få tillgång till dr Grey's värld måste jag ju faktiskt ligga i lite! Jag kan ju inte bli en dålig läkare som inte kan matte! På tal om det måste jag börja råplugga biologi A om jag ska ha en chans på den tentan.... 

Well, det här sommarlovet blev kanske inte helt som jag tänkt mig. Eller, jag visste vad som skulle hända, men inte hur det skulle kännas. För det är det skillnad på, hur man upplever saker. Ett stående exempel på det är när morfar språkade med min kära mor i telefon. Morfar frågade först när hon kommer hit (dvs Rossö) och sen om hon skulle med på en begravning av en avlägsen släkting. Efter det frågade han: "Och Hans (min pappa) då, kommer han hit?" och mamma sa nej. Blev lite misstänksam, eftersom pappa själv sagt att han skulle hit. Bad att få prata med mami och frågade henne om hon var säker på att pappa inte skulle komma, han hade ju själv sagt att han skulle.

 - Nej det har han inte, sa mamma irriterat (stackarn är sönderstressad och utarbetad, blir därför sur ganska snabbt)

 - Jo, han har sagt att han ska komma till Rossö.

 - Men det var ju inte det jag och morfar pratade om, vi pratade om begravningen, sa då mamma ännu surare.

 -Nej, det var det inte alls, morfar sa... osv (ni fattar grejen.)

Men, back to the topic, jag trodde att sommaren skulle kännas annorlunda.

Just nu känns det som att jag är halvvägs in i oktober, bara för att jag har pluggat så mycket (har i och för sig gett resultat), men samtidigt går jag omkring och undrar vart sommaren tog vägen. Nästan 

hela juli har gått åt till mattepluggandet. 

Får kortslutning i hjärnan snart.  

 Jag trodde inte att jag skulle bli så trött av pluggandet, 

jag trodde att det skulle vara mera sol (det har regnat som om det vore höst) 

och jag trodde att jag skulle umgås mer med mina släktingar,

 som också befinner sig på denna vackra ö.

 Jag trodde också att jag skulle segla mer, orka springa mer, 

att trosorna jag packade skulle räcka (blir tvungen att tvätta nu), 

 att jag skulle vara gladare över att jag är så ambitiös, duktig och bra som jag faktiskt är, 

men i dag  känns allt bara jättejobbigt. 

Men, jag får lön för mödan sen, läkare tjänar ju faktiskt jättebra! Så det är inte bara ett intressant yrke, utan också ett lönsamt yrke! 

Klarar jag den här sista veckan, pluggar och tränar ordentligt, så kommer det att kännas mycket bättre efteråt än om jag bara satt här och tyckte att allt var öken och inte fick något gjort. Fan, nu har jag bestämt mig för att jag ska fixa det här, och då ska jag det! Jag ska inte låta tristess hindra mig från att nå mina mål! 

Basta!