SARAs

LYCKA!!!! Med största sannorlikehet ska jag till Paris den 17 april på över helgen!!! Min fd barnvakt/numera kompish har bott där sen i januari och nu ska jag hälsa på!!! (dvs, om hon inte har glömt bort att hon bjudit dit mig; hennes status på facebook var något i stil med vinkoma...) Men det ska bli så kul, jag har verkligen saknat henne.
 Anyway så ska det bli nais att möta våren i Paris

Det här är sånt som bara händer mig och påhittade figurer i tonårsböcker.
Skolan hade äntligen slutat (dubbeltimme SO är fan dödligt) och jag var på väg ner för trapporna för att komma till utgången. När jag kommit ner för trapporna ser jag en människa jag känner, så jag ler lite snällt och säger hej. Samtidigt som jag gjorde det svängde jag precis förbi ett krön.  Där står världens sötaste kille (som jag spanat på i ett par veckor) och jag som fortfarande ler (man kan ju inte bara le och sen helt plötsligt se normalt sur ut) ser ut som en idiot som inte har något bättre för sig än att gå omkring att fånsmila hela tiden. Händelsen avslutades med att jag (tomatröd) skyndar mig förbi, undviker ögonkontakt och tar mig ut ur skolan så fort det bara går.
Som sagt, sånt händer mig, bara mig.


bild hämtad från anime.net

Jaha. då var man fast i datasalen på en dubbeltimme datakunskap. bläääh! När man kunde ha haft musik i stället...

Je suis tombée folle amoureuse de lui. Gissa vem? Edward Cullen.
Snubblade över några trailers på New Moon på youtube. I mina drömmar finns han på riktigt, och jag är Bella. Det här är så ohälsosamt, jag jämför, och kommer nog alltid att jämföra killar med honom. Stackars killar, inte ens Robert Pattinson som spelar min älskling kan leva upp till honom. Ååh, jag får rysningar av den där trailern, önskar att det någonstans väntar en sån kille på mig... Och det kan jag fortsätta drömma om, det är bara att inse att det inte finns så underbara män/killar på riktigt. Suck


Egentligen, så är det jag som är flickan i den vita klänningen

Jag har blivit Frankrike-wannabe. Jag vill klä mig romantiskt vårigt som en parisare, jag vill äta crêpes och gauffres med chocolats maison (tillsammans med lite champagne) och så vill jag prata franska med allt och alla, även dom som fattar rien av det jag säger. Gulligt, eller hur?
Som rubriken säger så ska det bli lite reflektioner/up dates över februari, eftersom jag inte haft tid, ork eller lust att stirra in i dumburken en sekund mer än nödvändigt. 
 
I början av månaden, den 5 februari, så hade min föräldrar en jättelyckad premiär av deras nya föreställning. Operacirkus hette den, om någon undrar. Jag såg på den tillsammans med Felicia, båda vi var jättesnygga och vi hamnade i svenskdantidning tillsammans med ma mére :) (frankrikemaniacen gör sig påmind). Felicia har antagligen inte sett bilden än, men jag lovar; hon är såååååå söt/snygg/het!
                                                                                        

En vecka senare så fyllde Felicia år! Sweet sixteen, äntligen! Eftersom jag inte firat/inte blivit firad min 16-årsdag än så kom vi på tanken att ha en 16-års middag. Lite lagom röjigt, så där.
Sen såg jag, Felicia, Johanna och Amelie på melodifestivalen när vår ex-körklasskompis Molly Sandén gick vidare till Final. Stort Grattis!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter det så avlöste prov, inlämningar och redovisningar varandra med snäva marginaler och till slut, äntligenäntligenäntligen, blev det sportlov!!!Och nu sitter jag här på sportlovets sista dag och är ordentligt nöjd med mig själv: Jag har gått på audition för filminspelningen av Snabba Cash, och det gick verkligen jättebra! Hoppas det inte bara är jag som tolkade intervjuarens vibbar på mitt egna positiva sätt, utan att det verkligen gick bra på riktigt. Tänk om jag inte bara får statistrollen jag sökte för, utan egna repliker också! Det vore toppen